Det har vart lite mycket den senaste tiden och så och har inte haft nåt att prata om..

Men nu är jag tillbaka ett tag!

Dagens samtalsämne.. kärlek, svek.

Jah, kärlek är underbart när det väl varar och allt är bra i förhållandet. 

Men det jag undrar är.. 

Varför gräver vi ner oss själva om det är dåligt i förhållandet eller om det tagit slut?

Visst, förstår om ens partner har gått bort eller nåt, är det ett förhållande som tagit slut gräver vi ner oss så djupt vi nästan bara kan, ligger inne och inte vill gå ut. Är ledsna och allt.. 

Även om man kanske bara haft ett kort förhållande och är så ung som jag är. 

Jag har själv gjort så, stängt in mig på mitt rum pga skit i förhållande eller om jag blivit dumpad/dumpat. 

Varför??

Det finns ALLTID nån där ute, den kommer komma till dig. 

Sluta leta och var desperat, 

du kommer ingen vart då, oftast inte ens äkta kärlek, utan bara att du är desperat efter kärlek. 

Varför försöker vi inte ut och se världen och dra på oss ett leende och umgås med vänner i stället för att bara ligga inne i sitt rum och deppa. 

Jag har gjort det för länge nu, nu är det slut på de. 

Ah visst, jag mår skit pga grejer jag inte tänker ta upp såhär.

Men jag försöker göra mitt bästa, jag försöker vara social, skratta, träffa vänner och bara ta det lugnt. 

Det var svårt att få ut mig, men bestämde mig för att ta mig ut ändå.

Visst, bröt ihop och drog undan.. Men det gick över. 

Man har alltid vänner runt en som finns där och stöttar en.

Ta vara på dom, det är inte hela världen om man förlorat sin pojk-flickvän. Det går över.. 

även om man inte tror de, visst det är okej att fortsätta ha känslor för den ett långt tag, men man måste ännuså försöka släppa taget om den och gå vidare. 

Jag har alltid haft svårt att se mig om, se mig ut i världen. 

Och se vad som verkligen finns där ute, det har jag fortfarande, men jag försöker.. och jag lyckas bättre nu.

Jag har varit deppig för lång tid nu, 

Jag känner mig som en annan person just nu, jag känner mig starkare på nåt sätt. 

Om ni blivit dumpade (ahahah råka skriva "rumpade" ........)

Men ah, om ni blivit dumpade eller bara blivit sårade av nån ni verkligen tycker om. 

Gräv inte ner dig själv, det finns fler där ute, som kanske kan ge dig den kärlek du behöver. 

Sök inte, var inte desperat, kärleken kommer och går.. 

Många av er är unga, 

vad förväntar ni er?

Att alla mellan 14-17 åringar hittar en som ni kommer leva med livet ut.. 

Jag tror inte på sånt om jag ska vara ärlig.. 

Om jag ska tro på sånt måste jag nog vara över 17.

Ni kanske tycker de är dumt att jag inte tror på sånt.. tyck de då, men det är så jag tycker och känner. 

Tappa inte bort er själva, och kom ihåg, det är mina tankar, mina råd. 

Jag skriver mina åsikter och allt, tycker ni inte om mig.. 

som jag alltid skriver, läs inte? 

om ni inte bryr er.. läs inte?

Okej? c:

Följ mitt råd, 

ut och roa er, ni är unga!