Blev lite segt med fortsättningen men här kommer den. 

Sommarlovet.. Hängde mycket i Västerås då, hittade ragg osv. 

Sviken gång på gång och allt, hittade nya vänner. 

Det var mycket som skrämde mig, det var mycket som hände, vet inte hur många som märkte hur hårt det tog på mig. 

Jag var rädd för att hänga på stan tillslut. 

Dom killar jag hade/var på G med osv. Jag var aldrig ens kär i dom, jag sökte bara närhet och var bara allmänt desperat. Nej jag var ingen slampa, ingen player, vet inte vad man kunde kalla mig. Men blev ju rädd för mig själv såklart. 

Mitt idiot till ex fick mig att börja småröka, IDIOT. Seriöst, avskyr dig, du är inget o lita på. 

Nämner inte namn, utan skriver bara sådär, mina närmsta får veta, dom flästa vet om de i alla fall. 

Jag har ju jätte fina vänner kvar, men inte många, men några. 

Sen 2-3 veckor innan sommarlovet slutade så träffade jag Linus. Han förändrade mitt liv, mitt beteende. 

Nej inte till ett dåligt sätt, jag blev starkare, vågade mer stå för vem jag är, vågade säga mer vad jag tyckte. 

Han gjorde mig så lycklig, blev kär i honom i första ögonkastet, älskade honom direkt. 

Det var underbart, jag var kär, på riktigt!!! 

Äntligen!! 

Följde med honom hem till sin mamma BARA för att jag inte ville vänta 2 veckor på att få träffa honom. 

Hela veckan med honom var underbart.

Dagen då han hade åkt hem från mig bestämde vi att vi var tillsammans. Den 20/8  

Paniken för skolan steg, ångesten steg. 

Fyfan, ville verkligen inte. 

Gå IV och hitta vänner där i mitt stadie, det är inte lätt. 

Har ingen, hade ingen. Jo nu, en tjej som är väldigt trevlig. 

Annars har jag ingen i klassen än idag, men har ju alltid nån att prata med i skolan, finns ju några stycken som är väldigt roliga och trevliga att umgås med. 

Ångesten för skolan kommer direkt kvällen innan, då är det ingen liten.. en stor ångest attack kommer då. 

Att den aldrig försvinner, det stör mig. 

När jag väl är i skolan känns det hyfsat bra sålänge jag har nån att skratta och prata lite med. 

Men så blev morfar skadad, föll med cykeln, slog i huvudet. 

Nu har han legat på akkademiska sjukhuset i uppsala i 1 månad om inte mer?

Låg nedsövd i 4 veckor typ, väckte honom ibland. 

Men nu kollar han sig omkring, reagerar och rör på armar och ben. 

Men vi vet inte hur talet är än, så jävla rädd att han inte ska minnas eller inte kunna prata.. 

det är min största oro just nu.. 

Men de var väll allt, som jag vill dela i alla fall. 

Blir som sagt att skriva tankar, funderingar och mina känslor och så här. C:

Hoppas på kommentarer och läsare.

Och tar upp det igen.. 

Ni som inte tycker om mig, eller snackar skit, eller bara inte bryr er.. 

LÄS INTE FÖRFAN. 

står inte ut med sånt. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Som vanligt kom jag inte på nåt samtalsämne men frågade min kompis Simon om samtalsämne och han valde..  Barn och teknologi (barn som får mobiler, datorer osv...)   Jag tänker såhär.. varför ge en 4-5 åring en mobil? nu för tiden kan 6åringar...

Det har vart lite mycket den senaste tiden och så och har inte haft nåt att prata om.. Men nu är jag tillbaka ett tag!     Dagens samtalsämne.. kärlek, svek.   Jah, kärlek är underbart när det väl varar och allt är bra i förhållandet.  ...

Har egentligen två ämnen att prata om idag, men tar det andra imorrn om jag känner fört. Jo det här med utseende och beteende och populäritet.   Vi är så jävla utseende fixerade, det kan ni inte neka till, inte många av oss. Om jag säger såhä...

Nej men ah, tänker nog prata mest om mobbning nu idag.                                                                                                                                                                                  .               ...

Jag är 16 år, går på Kungsängsgymnasiet i Sala.   Har två bröder, en 19 och en 24, bor hos mina biologiska föräldrar ute på landet.  Själv ser jag mig som en riktigt tråkig person ibland, osocial och tråkig. Beror väll på om det hänt mycket sak...